Sydsvenskan och den broderliga hjälpen


Sydsvenskans kultursida citerar den 21 juni 2006 med oförtäckt stolthet Sven-Eric Liedman i Psykoanalytisk tidskrift:

Långt senare, långt efter detta, har Sydsvenskan fått en väldigt bra kultursida. Jag tror att det är den gedignaste kultursidan i Sverige. Kultursidan som den ser ut nu är så som jag skulle ha velat ha den på min tid.
Sven-Eric Liedman, biträdande kulturchef på Sydsvenskan
1966-1968

Vad den nuvarande kulturchefen glömmer att nämna är varför Liedmans verksamhet på Sydsvenskan avslutades så tvärt just 1968. På den tiden åkte nämligen den (än i dag) övertygade marxisten Liedman till Tjeckien för att studera Pragvåren på plats. Han lugnade läsarna av Sydsvenskans kultursida med en djupgående analys som gick ut på att det är högt till taket i den broderliga, socialistiska världen.
Strax därefter invaderas Tjeckien av Sovjetunionens och dess allierades pansarvagnar. Demokratirörelsen kvästes brutalt och 21 år av förnyad kommunistisk terror inledes. De tjeckiska filosoferna blev av med jobbet och flyttade ner till pannrum som eldare medan Liedman drog sig tillbaka till värmen i sin studiekammare och vid svenska högskolor. Någon omvärdering av sina åsikter har han, vad jag vet, inte ansedd vara nödvändig.

Man får hoppas att Sydsvenskans kulturredaktion endast manifesterar sin historielöshet, jag hoppas innerligen att det inte är så att den återigen börjar försvara allehanda diktaturer - så länge dessa är kommunistiska. Som man gjorde på Liedmans tid som biträdande kulturchef.

Prag är inte Bryssel

Under den djupaste komunisttiden var det väldigt populärt i Tjeckien att berätta vitsar från radio Jerevan. I dessa vitsar ställdes alltid en fråga till den armeniska, då sovjetryska, radiostationen som svarade på ett klurigt sätt. Det finns hela boksamlingar med dessa folkvitsar, en av dem är:

Frågan till radio Jerevan: Kan man införa komunistiskt styre i Schweiz?
Svaret från radio Jerevan: Ja, det kan man - men varför förstöra ett så vackert land!

Per Gahrton föreslår i Sydsvenska Dagbladet att bästa sättet att avsluta diskussioner om EU-parlamentets dyra och ständiga förflyttningar mellan Bryssel och Strasbourg vore att flytta parlamentet till Prag.
Visst skulle det innebära ekonomiskt lyft för staden men man kan redan nu föreställa sig även nackdelarna - Prags centrum skulle översvämmas av välklädda och välbetalda pärmbärare, politiker och lobbyister. Skenande fastighetspriser skulle jaga Pragbor från centrum och turister skulle inte längre ha råd att tillbringa en trevlig sommarkväll på en uterestaurang. Prag skulle förlora det viktigaste den har - sin själ.

Låt inte Prag bli Bryssel, tack!